|
Efter drygt åtta veckors träning var det dags för inomhus- tillika natt-turnering i Fredrikstad i Norge. Markbollar, lyror, slagträning och kondition skall äntligen sättas på prov. Nu skall jag få göra sådant jag hittills bara sett på TV. Hur kommer det bli, kommer jag göra bort mig? En känsla av spänning och osäkerhet sprider sig genom kroppen.
En trupp förväntansfulla spelare möts upp vid Nisseplatsen. Dom gamla rävarna snackar om kommande baseballsäsong i USA. Vi nya samlar intryck och funderar på hur det känns att stå på slagplattan för första gången.
Väl framme vid Östfoldshallen är det mörkt och tämligen öde. Har vi kommit rätt? Någon rattar vidare, hittar ingången och snart har hela laget bänkat sig på en av långsidans sektioner. Hallen är en fullstorleks fotbollsplan, enorm. Luften är torr, ljusanläggning i taket halvtaskig, fattas bara ett fält av enarmade banditer som i Las Vegas, tänker jag. Inga fönster, ingen tidsuppfattning, bara baseboll resten av helgen!
Att vara ny i ett lag kräver framförallt ett par saker: Uppskattning, kamratskap och humor. Man pratar ibland om hur viktig stämningen är i ett idrottslag, både för prestationerna och för sammanhållningen. Här har vi nya funnit rätt. Åtta veckors träning med bra stämning och ren glädje skall nu testas i praktiken. Alla skrattar, vi har kul, helt enkelt go stämning bland deltagarna. Trots att kvällen är sen, eller snarare närmar sig natt, är stämningen förvånansvärt hög. Första matchen för året, klart att alla är uppåt, men känslan är påtaglig. Adrenalin utsöndras, dags för uppvärmning!
Nervöst iakttar jag den vita plattan framför mig, tittar upp och möts av pitcherns blick. Han verkar iskall men på ett sätt säkert lika nervös som jag. Jag svingar slagträt en eller kanske ett par gånger i luften, för känslans skull. Bollen kommer plötsligt vinande förbi mig, strike. Ok, det är så här det är, nu vet jag bättre. Nästa gång är den min. Mer förberedd koncentrerar jag mig nu på bollen. ”Clap!” Fan, jag träffade! Shit, spriiiiiing! Mot första bas i långt över hundra blås, men precis innan jag kommer fram är bollen redan där. Trots nederlaget möts jag vid bänken av ryggdunkar och uppmuntring. Äsch, det gick inte den här gången, men vad gör det? Baseball har gett mersmak och på söndag är det träning igen!
Skriven av David Holmqvist som började träna med laget i år.
|
